Sofia Bilägare Andersson

Blev smått frustrerad över den icke existerande bussförbindelsen på midsommarheljen, eller över lag egentligen men extra mycket på midsommar när den inte alls existerade. Spottade ut min irritation på midsommar och sade att om någon sprang över en bil som var till salu för någon hundralapp så säg till så köper jag. Tja, man ska se efter vad man önskar, för på tisdagen ringde Bäribacks Pärra och sade att hon råkat springa över en bil och att den borde säljas före fredag eftersom ägarna som var från spanien skulle åka hem igen. Hoppade på den bussen förhoppningsvis sista gången på väldigt länge och åkte till Jeppis för att kolla på spektaklet. Med lite (mycket) hjälp av en mans bilkunnande ögon godkänndes bilen och jag blev helt plötsligt bilägare. Jeij. Det sjukaste är att jag är grymt stolt över vrålåket, tycker att det är charmigt att behöva hänga i ratten i varje korsning (saknar servostyrning) för att hållas på höger sida. 

Tanken är, eller jag hoppas att bilen skall hålla i lite över ett år, typ till nästa vinter när jag förhoppningsvis har lite mera pengar sparade så jag kan köpa mig en lite bättre bil. Så länge denna bil tar mig från punkt A till punkt B någon gång i veckan så är jag nöjd!

My baby

Annars då? Tjaa, jobbar kvällar och försöker orka träna nån gång i veckan. Längs strandpromenaden bakom sjukhuset här i Vasa finns enn "utegym" dit jag brukar springa, lyfta lite och springa hem igen.

Så här ser det ut på väg från jobbet mitt i natten, den här bilden är tagen ca. kl. 03.00.