Åbo-Vasa äventyret

Jag och Linda möttes kl. 5 på morgonen och tanken var att vi skulle börja cykla då. Vi svängde in via ABC för att pumpa luft i ringarna, en km senare sprack Lindas bakre ring (?). Gamla däck som antagligen inte tålde den lilla extra luften den fick, Linda var mindre glad när hon var tvungen att svänga om och gå hem igen men så här i efterhand var det nog tur i oturen att vi inte hann längre för däcket hade högst antagligen inte hållit så långt iaf.

Jag trampade iväg iaf lite över 6, redan då en timme efter tidsplanen. 60km gick hur bra som helst. Sen blåste det upp rejält i motvind och det började regna. Jag stannade vid en bensinstation lite längre fram och satt där nästan en timme innan det slutade regna, motvinden var kvar. Det blåste så hårt att flaggorna vid bensisstationerna stod rakt ut precis som barn ritar på teckningar. Jag cyklade på i mycket låg växel i hopp om att vinden skulle ändra riktning

Nejgo.

6 timmar senare och någon minut efter att jag skrev inlägget om att jag funderade att övernatta någonstans för att fortsätta på söndagen kom en plötslig sidvind och svepte mej i diket. Ordagrant. Jag cyklade och höll i styret med ena handen och drack vatten med andra handen så fokusen var väl inte den bästa. Jag ner i gräsdiket, måste ha sett lite småkomiskt ut, hehe, vet inte av vad det gick sönder men luften hölls inte i framringen mera.

Mammas kommentar efteråt: "ja no var e tur he, do sko jo ha peeda ihjäl de annos". Sant! Jag är nästan oförmögen av att ge upp och skulle ju ha cyklat hela natten om så krävts.

Jag visste att jag inte hade långt kvar till Björneborg men visste inte exakt var jag var så jag började gå med cykeln till närmaste bensinstation för att se om de kunde hjälpa mej. 10 km senare var en bensinstation som var öppen, men där fanns ingen som kunde byta däck. Då var jag tvungen att ta mitt förnuft till fånga och hade tanten i kassan att ringa efter en taxi till mej. 2 € tog hon betalt för det samtalet(?).

Där slutade mitt cyklande. 120km hann jag med cykel och 10km till fots. Visst känns det lite sorgligt men jag måste nog pröva på nytt någon annan gång, och till den dagen beställer jag medvind. Hur som helst, taxi till busstationen i Björneborg. Taxichauffören sade att det är inte alla busschaufförer som tillåter cyklar i bagageutrymmet så han önskade mej lycka till. Vad gör jag om jag inte får ta med cykeln började jag fundera..

..satt och knaprade på lite nötter när bussen kom och jag gick fram och frågade snällt av farbror busschauffören om jag får ta med min söndriga cykel. Han suckade djupt med ett snett leende och sa: "anna vähän karkkia" (ge mej lite godis), han syftade förstås på mina nötter. Vi hade en deal tack och lov! Till Vasa kom jag kl.23 och världens bästa Annichen gav mej nyckeln till hennes lägenhet, hade färdigt bäddat och allt så det var bara att duscha och gå och sova.

Det konstiga var att jag inte hade någon träningsvärk på söndag, och inte idag heller. Röven är lite sjuk förstås av sadeln och lite småhängig var jag igår. Men avskräckt blev jag inte. Tvärtom. Sitter bara och funderar på vart nästa cykeläventyr skall bli ;)