Hej Nykaabi

Så nu är man hemma i lilla hålan igen då. Ursäktar att jag inte skrivit nått på en vecka, men internet har inte riktit funnits tillgängligt under tilden jag varit i Oslo. Som vanligt känns det som tiden stått stilla i Nykaabi, om man bortser från att det blivit ca.20 grader kallare sedan senast jag var här och att världen är vit. BRRR! Jag fryser! Hemresan gick bra, bara lite krångel och lite drama, en tappad cykelhjälm och för lite nattsömn, men sånt hör ju till.

Flyget från Oslo till Stockholm var försenat med en halvtimme ungefär pga av att planet, som var lika stor som en skokartong,  kom från Tallin och det varit snöstorm och turbulens på vägen till Sthlm. Hur som helst, iväg kom vi och när kaptenen började prata så konstaterade jag ganska snabbt att det var en finlandssvensk kapten eftersom att han började i stil med : "Gokvälld damer och herrar, flickår å påjkar, he va en RAMA snöstorm på väg från Tallin.. blabla bla.. ha en trevlig kväll i Stockholm eller vart natten för er, ta e lugnt".
När vi väl var framme i Bromma flygplats var klockan 22.00 och sista flygbussen hade gått in till centrum redan(?), men fick reda på att lokalbussarna går förbi flygplatsen och att man kunde ta den till Alvik för att sedan därifrån ta tunnelbanan. Så jag gick till automaten för att ta ut pengar, men den var ur bruk, förståss, men ingen panik tänkte jag, hade ca. 40 kr på mig så det borde väl räcka. Nej men på bussen meddelade chauffören att man inte får betala med pengar utan man måste ha busskort eller betala med mobilen. Jag berättade åt honom att jag varken har ett svenskt nummer eller något busskort och frågade hur jag då skulle göra. Som tur var så var det en snäll busschaufför och han sa att jag kunde åka med gratis sålänge jag lovade att köpa en biljett i tunnelbanan i Alvik. Puh. Det lovade jag och krånglade mig in i bussen med min packning. Fram vid Alvik köpte jag en biljett och flyt som jag tydligen råkade ha den kvällen så gick nästa tåg raka vägen till Högdalen dit jag skulle (där min kompis Maria bor och var jag skulle sova), hoppade på och var framme på nolltid.

På Lördag skulle Maria och hennes pojkvän välja kakel till köket  så jag hängde med till ett par olika kakelbutiker för att kolla på kakel, hittade kaklet ganska snabbt och vi åkte tillbaka hem till dem och åt tretätters middag. Parasit-Fia som springer runt hem till folk och blir bjuden på mat, en vacker dag är det jag som bjuder alla jag känner på en all inclusiv fest för att få stillat mitt samvete lite.
Hade beställt biljett till Silja Line på Lörda kvällen  så vi hann bara äta och sedan var det dags att bege sig till terminalen, tack gud för att Maria hade bil och kunde skjutsa mig. Vi krånglade in min cykel(som stått i Sthlm i två månader sedan triathlon och nu skulle med tillbaka till Finland) och mina väskor och körde till BILINCHECKNINGEN. That´s right. Om man ska ha en cykel över så måste man gå på bildäck, ingen skillnad om man har mycket packning med sig och helst förflyttar sig så lite som möjligt. Så där stod jag i bilkön med min cykel i ena handen, rullväskan i andra handen och min enorma ryggsäck på ryggen. Till historien hör också att jag ringt och bokat min biljett och tryckt på "knapp 2" för kundbetjäning på svenska men tantfjantten i kundbetjäningen fattade knappt vad jag sa eller fick min mailaddress rätt så jag hade inte fått nått bokningsnummer skickat till mig. Så när jag kom fram skuffandes med mitt ekipage till luckan så blev det lite krångel, men med hjälp av mitt pass och lite blinkningar så fick jag min biljett. Så på båten kom jag och jag behövde inte ens vänta i kö utan fick gå raka vägen förbi och in på båten 45 min före alla andra.

In på hytten hade jag till och med en TV och kollade på "så mycket bättre" innan jag började sova. Sova så gott det går på en Lördagkväll på en kryssningsbåt med en massa fyllefinnar och raggarsvenskar. Ett par timmar sömn fick jag iaf, men sedan att veta vad man skulle ställa väckarklockan på var inte så lätt kan jag meddela. För det första så var det ju precis den natten man skulle vrida om klockan till vintertid och så är det ju att tänka på att man passerar tidsgränsen mellan Finland och Sverige PLUS att man aldrig vet om telefonen automatiskt ändrar tid eftersom den är för smart för sitt eget bästa. Efter en hel massa tänkande kom jag fram till att armbandsklockan inte behövdes ställas om så där hade jag kontrolltiden, min gamla Nokia som jag hade mitt Norska simkort i antog jag att var för oldschool för att byta tid själv så den satte jag på ringning. Otroligt men sant så hade jag tänkt helt rätt och vaknade i rätt tid, så nu var det bara att packa ihop och söka efter sin cykel på bildäck och vandra ut tillsammans med alla andra bilar. I Åbo var det KALLT och snö och is och sandat och småsten överallt. Ni vet ju själva hur kul det är med rullväskor på vintertid. Inte speciellt. ALLT GÅR, tänkte jag och pressade mig fram med ett stadigt grepp om väskan med vänstra hand och ett stadigt grepp om cykeln med högra hand. Fram till tåget kom jag och konstaterade att tåget inte gick förrens om en timme så jag gick och låste fast cykeln vid vikingterminalen (håller tummarna för att den fortfarande är kvar på torsdag när jag tänkte hämta den) och satte mig och vänta på tåget. Heja tågförbindelsen i Finland, fram till Bennäs kom jag 14.35 efter att först måste vänta i hamnen en timme, på Åbo centralstation en halv timme, och med två byten med väntan i 20 min i Tammerfors och 1h 15min i Seinäjoki. Tre djupa andetag.

Ja och sen var det ju cykelhjälmen också. Kommer ihåg att jag hade den med i bytet i Tammerfors, men sedan när jag steg av i Seinäjoki så var den inte med längre. Jag kollade att tåget inte gick förrens om 4 min så jag lämnade väskorna med tanten inne på Ärrä och sprang till tåget, konstaterade att hjälmen var borta(?), om någon tagit den då eller vad som hänt vet jag inte. Shit happends tänkte jag och skulle stiga av tåget tillbaka, men nej då gick det inte att öppna dörren. Sprang genom tågvagnen till andra sidan och prövade öppna den dörren men ingenting hände så sprang vidare till nästa vagn och samma sak där..prövade alla dörrar fram till loket men ingenting hände. DÅ fick till och med jag lite småpanik, jag fast på fel tåg med väskorna inne på stationen. Nöden har ingen lag tänkte jag och bankade på till loket med chauffören som öppnade irriterat och frågade var jag håller på med. Jag frågade varför dörrarna inte öppnas och han undrade varför jag skulle ut. "För att jag inte skall med dethär tåget (PUCKO)", nåja, ut kom jag iaf.

Man kan ju se det positiva med det hela, det blir ju inte inte långtråkit med lite drama när man reser iaf. Väl hemma på Juthasvägen var maten klar när jag kom in, vred på bastun och åt ugnslax med potatismos medans  jag väntade på att bastun skulle bli varm. Lite finskt blod i ådrorna måste man ändå ha när det första man gör är att bada bastu när man kommer hem. Heh. Men fy vad skönt det var!

Ja detta blev ju en kortare roman att plöja igenom men man måste ju inte läsa om man inte vill ;)

inte på bra bild men ni ser hur jag försökte förklara iaf

väntar i infon på att hytten skall bli städad och upptäckte spegeln i  taket :D

Hittade detta i tax freen och trodde det var något nytt men fick sedan veta att det till och med säljs i S-Market i Nykaabi så att så exklisivt var det..

Hittade också Smirnoff gold edition med RIKTIGA guldflingor i.. nånej, men det såg lite kul ut iaf

Hej mitt vinterland

Fotat från tågfönstret så JA det är telefonen ni ser i högerkant .

Senare på kvällen efter att ha bytt lite vinterdäck på bilen  med Petra så var det inte helt fel med lite brasa.