Kom till Nykby igår på eftermiddagen. Körde bil för första gången sedan jullovet. Lite ovant skulle man kunna tro, men nej, det tog mig ca. 500m innan jag kände mig som hemma. Jag bara älskar att köra bil. Men en sak reagerade jag på igår när jag körde hem från Kållby(hälsade på Elin, Robert och energiska Edvin), jag kan vägarna så pass bra att jag inte ens behöver tänka. Körde på Riksåttan och tänkte på något helt annat och plötsligt märkte jag att jag hade svängt in på Kovjokivägen helt automatiskt, utan att ens tänka på det. Sick. Skulle helt bra kunna köra iväg i sömnen utan problem, typ. Vet inte om det är en bra eller dålig sak att veta exakt var korsningar är, ha koll på alla fartkameror och veta vilka korsningar som har varningstriangel. Vad händer den dagen något oväntat händer? Om en älg plötsligt springer upp på vägen? Reagerar jag då eller är det bara att tacka för det här livet?
Nåja, så farligt är det väl inte. Peppar peppar.
Sådär annars kan jag lätt konstatera att våren nog inte kikar bakom hörnet här inte. Ingen skymt av asfalt eller plusgrader. Men solen den skiner som aldrig förut. Intresseklubben antecknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar