Triathlon

Nu är jag framme i Bergen och hos Kim som jag skall stanna första nätterna hos. Snäll kar, han är i jobb mellan 8-17 och jag får vistas i hans lägenhet under tiden och egen nyckel fick jag till och med.

Kan tänka mig att många väntar på att hör hur Triathlon gick i söndags så berättar mera om Norge senare istället. Triathlon ja, det gick ju smidigt, inte alls lika jobbigt som jag trodde det skulle vara, lätt var det inte heller men sådär lagom jobbigt. Mentalt är ett Marathon 10 gånger jobbigare, tror att det mest beror på att man springer hela tiden, ingen omväxling alls, man bara ser när kilometrarna minskar sakta men säkert. I ett Triathlon är det som sagt tre olika delar som gör att det känns som att tiden går jättefort.

Jag bodde hos Maria i Stockholm, vilket är 10km söder om centrum så som uppvärmning fick jag cykla in till stan för att ens kunna påbörja tävlingen. Cykelvägarna och skyltningen i Sthlm får 10+ av mig, hur enkelt som helst att hitta rätt. Starten skedde vid stadshuset och jag checkade in cyklen i växlingsområdet, konstaterade att 95% hade riktiga tävlingscyklar i jämförelse till min Biltema standardcykel, gick och kollade på några tidigare startgrupper och konstaterade att 95% hade våtdräkt om inte mera. Nååja, tänkte jag, jag är ju både amatör och oskuld inom triathlon så all utrustning kan man inte måsta ha första gången.

+16 grader visade termometern så det var inte det roligaste att klä av sig för att ställa sig i startgruppen. Vill man så kan man tänkte jag och småsprang huttrande till bryggan där faktist en annan var utan våtdräkt. Instruktioner om banan berättades och helt plötsligt var det dags att hoppa i för att simma ut till startbojen. Att första gången simma i öppet vatten på tävlingsdagen är inget jag rekomenderar till dig som tänkt ställa upp i ett Triathlon någon gång. En smärre chock och x antal kallsupar och skyhög puls slog emot. 1500m simning kändes ganska omöjligt i det skedet. Det vågade inte mycket men det vågade iaf lite och lite är mycket mer än ingenting i en simhall. Startskottet gick och jag började crawla, 10 simtag senare och x antal kallsupar konstaterade jag att jag måste byta simstil. Varje gång jag vände upp huvudet för att ta luft kom det vatten istället, så jag började simma bröstsim en bit, prövade på ryggsim också men vågorna gjorde att jag fördes åt sidan efter några meter och var tvungen att vända för att komma på rätt spår igen. Lite besviken blev jag när jag inte kunde ta ut mig i simingen som jag planerat och det kändes som att det tog allt för länge att simma bröstsim. Tack och lov fanns det några andra som var ännu långsammare än mig och vi knegade på i vår egen takt. När jag äntligen kom fram till bryggan igen tänkte jag att nu måste jag sätta i en högre växel för att komma imål på en hyfsad tid. Hade ingen aning om vad tiden låg på men chansade på ca. en timme.

Kännslan av att klättra upp ur vattnet och börja springa till cykeln var det jobbigaste på hela tävlingen. Kroppen kändes som 100kg och benen vägrade lyda, så jag gick några meter tills kroppen anpassat sig till landläge igen, sprang sista biten till cykeln som var ca. 200m bort. Hela växlingsområdet var 500m så mesta dels av växlingstiden gick åt att ta sig igenom till andra sidan. På med strumpor, skor, tröja, hjälm och nummerlapp, riva tag i cykeln och springa iväg ut ur växlingsområdet för att påbörja cyklingen. 40km stod som näst, en bana på 13,3 km som skulle cyklas tre varv och mitt i banan fanns den fruktade västerbron som skulle passeras sammanlagt 6 ggr. Väääldigt långsamt gick det uppför men ned gick det destu snabbare. Cyklade på och benen kändes pigga, andningen perfekt och pulsen kändes låg. Jag lyckades passera en cyklist och 5463 st tävlingcyklar passerade mig, svisch lät det en gång och så var de långt framför. Jaha, ja-ja.. tröstade mig med att jag och min Biltemacykel inte kan jämföra oss med dem och vi kämpade på. Snabbt gick det och så var det dags att springa in i växlingsområdet igen. På vägen in till växlingsområdet såg jag Maria och frågade vad klockan var, hos sa att det gått ca.2h och 15 min. OJ, tänkte jag, det var inte så dåligt, jag har en chans att komma under 3,5h då iaf.

Bort med cykeln och hjälmen och iväg igen. NU var benen tunga, kändes som att knäna var stelopererade och jag fick riktigt fokusera på att sätta ena foten framför den andra. Men löpningen är ju det jag är mest van med och jag vägrade börja gå. Här började jag springa om en del tävlande påväg mot gamla stan där en bana på 2,5km skulle varvas 3 gånger innan vi var i mål. En mördar backe fanns förståss där också och jag valde att gå upp för den alla varv för att spara kraft, jag vet hur dålig jag är på backar och tänkte att det är onödigt att få mjölksyra bara för att kuna säga att jag orkade springa hela vägen. En fot fram för den andra tog jag mig framåt och hoppades på att klara 10km på ca.en timme. Sista uppförsbacken och så spurtade jag imål.

Vilken känsla! Jag klarade det! Och klockan visade på 3h 10min. Jag trodde inte det var sant, hade hoppats på en tid mellan 3.15-3.30, så 3.10 var jag väligt nöjd med. Medalj fick jag och en T-skjorta. Sedan var det så dumt gjort att vi var tvugna att gå tillbaka till startområdet som var ca. 2km bort för att hämta sin väska med kläder. Här behöver tilläggas att det duggregnade/ösregnade med jämna mellanrum hela tävlingen så för det första var jag genomblöt från topp till tå och för det andra var det som sagt 16grader varmt och blåste. Powerwalkade tillbaka för att hålla värmen så gott det gick, och när jag kom till växlingsområdet hittade jag min väska i en vattenpöl. Alla kläder var genomvåta. Jippi. No can do. Satt på mig vindtätsjackan iaf och så började cyklingen hem till Maria igen. DET var jobbigt. Kall, blöt, trött och hungrig fick jag kämpa mig de 10km tillbaka i ösregn. FY!

Fram kom jag och gick direkt i duschen. Fy vad skönt! Maria kom hem efter en stund och vi gjorde mat. Jag mådde småkonstigt och frös som en lite kycklingunge. Men tvingade i mig mat iaf, jag visste att kroppen  behövde näring.

Väntade med spänning att resultattiden skulle publiceras på hemsidan så att jag skulle få se hur lång tid de olika grenarna tog. Till slut kom de upp och jag lämnade bara att gapa...

Tiden:
simmning 1500m: 00.47.34
övergång 1: 00.04.05
cykling 40km: 01.28.30 (medelhastighet 27km/h)
övergång 2: 00.02.46
löpning 10km: 00.47.11 (medelhastighet 12km/h)
Totalt: 03.10.04

Jag tror aldrig jag har sprungit 10km så snabbt i hela mitt liv, HUR var detta möjligt? Och simningen, 47min? Jag simmade ju bröstsim nästan hela vägen. Och cyklingen som jag trodde gick bäst så tog längre än jag hade trott att den gick. Men HUR nöjd som HELST var jag med den tiden!! Jag är tydligen i bättre form än jag trott :) Formen i dagens läge är däremot sämre, drog på mig en förkylning så jag känner mig småhängig, har huvudvärk och öronen känns som om de vore fulla av vatten. Men det går väl om småningom hoppas jag.. 

Triathlon är verkligen något jag rekomenderar att ni skall pröva om ni vill ha en lite annorlunda utmaning. Det var riktitgt roligt, tror bestämt att jag skall ställa upp igen och försöka bättra min tid.

PS. Jag skall sätta upp bilder i ett annat inlägg när jag fått in bilderna på datorn.