Konstigaste löprundan hittills

Okej okej, mest konstiga, jag vet, men jag vill inte!

Idag var det fuktigt att jobba, som jätte enormt fuktigt och varmt. När jag kom hem skulle jag sätta mig i soffan och äta en skål med yohgurt, men när jag lutade mig bakåt i lädersoffan så klibbade jag fast, yäk, så jag satt upprätt på kanten och inhalerade yoghurten på två röda. DUSCH! tänkte jag, men orka duscha flera gånger på samma kväll, så jag böt om till shorts och sport BH. Om det är 26 grader och luftfuktighet likt vid ekvatorn så skiter man fullständigt i om magen dallrar när man springer.

Det blåste lite lätt till att börja med, efter 500m började det duggregna från blå(?) himmel. Perfekt. Jag lovar, nästa gång jag springer halvmarathon och det duggregnar så kommer jag att klampa i mål under 2 timmar, lätt. Ultimata springvädret. Nåja, en kilometer senare började solen skina och det var plötsligt vindstilla och ännu fuktigare pga regnet. Orken försvann. En kilometer senare försvann solen i moln och jag segade på. Om ni vill orientera er så sprang jag Munsalavägen-Bonskogsvägen-Andrasjövägen-Hem, ca.10km sammanlagt, typ, borde kolla upp, är inte helt säker.
Gjorde misstaget att gå förbi en kohage(<- haha, KODDHAGA!), vilket innebar i att alla flugor som satt på kossorna förflyttade sig till mig istället, kändes det som, lagom illaluktande och genomsvettig var jag tydligen ett perfekt byte. Bra på ett sätt, det gjorde att jag måste springa hela tiden för att hålla flugorna borta. När jag kom ner till Andrasjön sprang jag rakt ut på bryggan, sparkade av mig skorna och slängde mp3 spelaren och hoppade i, FY vad skönt, fastän vattnet har siktdjup typ 2mm och luktar lera så var det det bästa doppet hittills iår. Inte helt genomtänkt dock, att få på sig tighta strumpor på blöta fötter är en pärs, på ett ungefär blev det och jag korvade ner fötterna i skorna igen och började springa uppåt.

När jag gick förbi Tullmagasinet satt två gubbar och pratade med varandra:

Gubbe 1: Jag tror nog inte att jag kommer vara här nästa sommar jag inte.
Gubbe 2: Inte jag heller..
G 1: Jag har nog gjort och sett allt jag behöver här i livet.
G 2: Jag också. Jag har haft ett bra liv, gjort allt jag känner att jag behövt, det får börja vara bra så här.
G 1: Samma här! Det som kommer i framtiden får nästa generation sköta.

Mera hörde jag inte förrän jag kom förbi hörnet på Tullis. Det låter som ett lite smådeprimerande samtal, men på riktigt, så där vill jag också känna när jag är gammal. Att man på nåt sätt är "färdig" här på jorden, att man är nöjd med livet som man har levt. Fantastiskt.

Sprang vidare och halvvägs upp blev himlen mörk helt plötsligt och det började blåsa upp rejält. ÅH-ÅOU, tänkte jag och började springa snabbare för att hinna hem innan det började regna. 50m hann jag innan himlen öppnade sig och guds alla änglar bestämde sig för att pissa. Innan jag var hem hann jag till och med börja frysa. Konstigaste löprundan hittillt iår.

Lite smått ostabilt väder idag? Mulet, blåsigt, soligt, vindstilla, duggregn, blåsigt, hällregn och kallt. Nu är det varmt igen. Man blir ju inte uttråkad iaf. :)